Hösten har passerat med kattungar och jobb, WW i Danmark och mycket annat...nu försöker jag ta ett nytt tag i hemsidan som blivit sorgligt bortglömd under ett halvår drygt. Anledning...nån sorts mental coma efter tre års studier på avancerad nivå och samtidigt arbeta heltid. Jag har varit så trött, så trött hela hösten, arbete och katterna har tagit all kraft.

Det har hänt mycket på kattfronten. Vår fina, fina Nickan har lämnat oss. I september orkade hennes njurar inte längre och hon fick somna in. I december var det vår unga hona Fatina som vi fick göra denna hemska resa med, många år för tidigt och så förtvivlat ledsamt. Vi hoppas att vi får veta vad som hände med henne.

Abbe, vår unge pojke, har vi chipkastrerat. Det var det alternativet eller riktigt kastrering...så vi får ser hur han utvecklas under året.

Kattungar har vi haft, och en liten blå tös stannade kvar, våran lilla Rulta. Så söt, och odrägligt bortskämd.

Nu har vi fått en ny kull med bebisar i huset, och föräldrar är Dockan (Material Girl) och Qngen (Wannabee). Just nu vet jag inte om det är hanar eller honor, vilka färger .... Men det ger sig så småningom. Jag tror att två är tabby och en solid i alla fall. Dockan är, som vanligt, en något förströdd mor, tycker det är trevligare att ligga i knät än att ligga med sina barn i bolådan. Men de går upp i vikt, så då är väl allt frid och fröjd i alla fall.

Igår plockade jag fram min stora kärlek sedan förra sommaren, min Nikon D7000, och jag hade glömt nästan allt...hur man ställer in, stänger av blixt osv osv. Då inser jag att jag varit helt avstängd från världen ett längre tag och bara skrivit på mitt ex arbete. Men nu är det inskickat för allra sista gången, opponeringen är klar så nu väntar jag bara på det officiella; att jag kan kalla mig själv för speciallärare. Tre slitiga år som jag ALDRIG vill göra om, men inte heller ha ogjorda!

Abbe växer, men jag vet ännu inte åt vilket håll...Han är nu fem månader, stor, gänglig, ingen päls, stora öron...inte direkt någon skönhet...men jag hoppas och tror, och han är Kiwis sista barn (hon är nu kastrerad) så jag vill gärna ha honom kvar.

Två månader sen sist jag skrev - skäms lite....Men som vanligt när skolan börjar blir man som lärare helt uppslukad av allt som drar igång. Dessutom har kattklubben DÄK haft sin årliga utställning, och som vanligt var jag involverad i sekretariatsarbetet. Under tiden har maj-kullen flyttat ut, utom You'll Never Walk Alone. Han skall flytta, men utanför Sveriges gränser och då behövs både rabiesvaccinering och pass. Men om fjorton dagar är det dags, då åker han. Han har också hunnit med DÄKs utatällning, Ex 1 på lördagen och NOM på söndagen. Egentligen gick det fantastiskt bra på lördagen också, för Hannah Jenmsen. Han blev nr 2 i hennes ringbedömning, typiskt nog var nr 1 också en klass 12 kisse, en fantastisk vit skogis. Så det vara bara att buga och säga grattis!

Rozies kull är nu 9 veckor, och bara den brune pojken är kvar obokad. De har på nåt sätt sålt sig själva, mycket tack vara Facebook tror jag. Vår kattsida där med bilder ses av betydligt fler människor än denna hemsida. Därför har uppdateringarna här fått stå tillbaka lite.

Detta är lilla flickan Zugar & Zpice som kommer att bli Uppsalabo

Vår Fatina börjar få päls, så nu är det dags igen att titta runt på vilka utställningar som kan vara trevliga att åka på.

Ferdinand hittade sitt hem, han flyttade tillsammans med sin syster Xantippe. Vi var och hälsade på igår, och de bägge birmabarnen har det så bra som man bara kan önska. Minna (Xannie) har det gott i Falun hos Linda, och Mumma (Xantemum) flyttade för ett par veckor sedan till Kungsbacka. Hon flyttade hem till Petra, som för tio år sedan köpte katt av oss, en av Kapris döttrar.

Nu börjar nästa kull hitta sina nya hussar och mattar, och detta är det allra svåraste med att vara uppfödare. Många som hör av sig till oss och är intresserad av en kattunge tycker säkert att de råkat ut för ett regelrätt förhör när vi frågar om allt som kan vara relaterat till en kattunges liv i den nya familjen. Men våra kattungar är som våra barn, och vi vill dem så innerligt väl i det nya hemmet. Enda chansen för oss som uppfödare att få veta är att försöka fråga om sådant som är viktigt för oss före ett köp är bestämt. En kattunge räknas som en vara och köpet regleras helt enligt Konsumentköplagen, och vi kan inte göra något sen kattungen väl flyttat om det inte handlar om ren vanvård eller misshandel. Så allt frågande är inte av nyfikenhet utan att vi vill, så långt det är möjligt, försöka försäkra oss om att vårt lilla birmabarn kommer att få ett gott liv.

Vi tycker också det är viktigt att de som är intresserade tar chansen att granska oss och fråga om allt som rör katt och katthållning, att försöka få en insikt i vår katthållning och hur katterna lever hos oss. Därför är det jätteviktigt att vi uppfödare får träffa dig kattungeintressent på riktigt, och därför säljer vi aldrig heller en kattunge via internet eller enbart mailkontakt. Men det är jättebra som första kontakt!

Här är lille blåtabbypojken i kullen vi har nu, You'll Never Walk Alone. Jag gillar verkligen honom, hans uttryck och kropp. Dessutom, som en bonus, har han ganska OK markeringar.

Fortfarande är Xannie kvar obokad, men jag får nog skylla mig själv då jag varit riktigt dålig på att annonsera eller uppdatera hemsidan. Skolan och studier har tagit all kraft, men nu börjar det lugna ner sig litegrann, så nu skall jag försöka skärpa mig.

Razzel har också fått sin kull, söndagen den 27 maj. Hon är tre år, och det tycker jag är lite gammalt som förstagångsmamma, men allt gick hur bra som helst! Fast ett tag var det lite stressat, jag ringde djursjukhuset och meddelade att nu var vi på väg in... men när vi skulle stoppa in henne i transportboxen såg vi en liten svans sticka fram och ett bakben, och fem min senare var första ungen ute, med sätesbjudning. Sen kom de andra tre utan att man såg någonting, plötsligt var det bara en unge till i bolådan. Idag är de 8 dagar, och har nästan alla fyra fördubblat sina födelsevikter.

Jag var helt säker på att det var två honor och två hanar, det tittade jag på när de föddes, och sen kollar man ju inget mer....tills igår när Kerstin Zimmerman var här, och upptäckte att det faktiskt var tre hanar och en hona. Jaja, så kan det bli.

Här är också en bild på Ferdinand, vår lille feel good kisse, lika bred som lång. Han är verkligen en liten Ferdinand som sitter under korkeken och luktar på blommorna.

Fatina försöker leta sin väg tillbaka till kattmammas bolåda. ast det är inte så kinkigt vem som är kattmamma, det duger så bra med Kiwi.

Nu är jag faktiskt på väg in i boxen...och jag FÅR plats!!


Haha, jag lyckades...att sedan lillkillen nästan knuffas ut...ja, det är väl inte mitt problem.

Nu är Razzel och Rozie scannade, och allt var så bra. Det var premiär för scanning i Falun, av Mimmi Granar på Falu Djursjukhus. Allt gick snabbt och enkelt, även Razzel var så lugn (tro det eller ej...)

Dessutom är Backis kastrat, lugny för honom och trevligare för oss. Det är lite sorgligt att det inte blev någon ytterligare Fatina-kull, men vi orkade inte se honom vanka här i huset längre.

En vecka har gått efter jullovets slut och utställningen i Uppsala. Dit hade vi med oss Rozie samt vår lilla blåtabbyfröken Fairy Dance. Hon har inte riktigt fått något namn ännu men Bullen eller Rultiga Rut ligger bra till - hon är rund om magen!

Vad som var riktigt roligt var att vi även hade besök från Italien, Diego och Diana, som hälsade på oss och sedan följde med till Uppsala och utställningen. Så vi pratade, klämde på katter, diskuterade olikheter i hur birmorna såg ut i 4 dygn! Dessutom jobbade jag hela helgen i sekretariatet och Diana gick assistent på söndagen. Vi hann också besöka två jättetrevliga restauranger i Uppsala, bägge kan varmt rekommenderas. Det var Lingon som ligger i ett gammalt fint hus vid Fyrisån, samt Pepparpeppar inte långt från järnvägsstationen. Mmmmmm vilken mat!!

På utställningen då? Jo, Rozie fick sina två första cert, lilla Bullen Ex1 bägge dagarna. Det var nog fler än vi som tyckte hon var rund...men samtidigt otroligt söt! Socker-Stina, eller SC S*Ma'ha Gita Icing Sugar, DVM och DSM, blev BIS bägge dagarna och Diana var så lycklig - hon bar henne i panel både lördag och söndag!

Efter utställningen var slut åkte vi hem till Anna (Provitas) för att titta på hennes katter, och sedan åkte Diego och Diana mot Stockholm och vi styrde färden hemåt Borlänge.

Nästa utställning blir NERK i Örebro. Vi ses där!