Kattungarna mellan vecka fem och sju
Herre Gud vilka veckor!!!

Man skall inte klaga, men ibland är det bara lite för mycket runt omkring.
Kakankullen växer och mår bra, nu har tre av de fyra barna hittat nya hussar och mattar. Vi har också After Eight kvar, det blev ett mycket sent återbud på honom då han var drygt 14 veckor. Det är väl sådant som ibland händer, och jag säger alltid till mig själv " det ordnar sig alltid", men visst blir det lite pirr i magen. Han är så himla trevlig, och däri ligger faran; att de hinner "boa" in sig så att man inte alls vill sälja dem då någon som är verkligt intresserad dyker upp. Men han skall flytta!!!! Han är ju också mycket väl utställningsbar så det vore väldigt roligt om han hamnar hos någon som vill visa upp honom lite då och då. Men det allra viktigaste ändå är ju att han får ett bra hem och blir en älskad familjekatt.

Det var sedan länge bestämt att vi skulle till Östersund på utställning under valborgshelgen. Vi har varit där flera gånger, det är en mycket trevlig utställning, lugnt och sansat och med gott om plats för både människor och burar. I mitten av mars insåg vi också att det dessutom skulle bli kattungar i huset den helgen, två kullar! Vilken timing!! Så Ulf skulle vara hemma och agera "kattmorska", jag fick åka till Östersund med tre katter.

Hur det gick??
Jo, på hemmafronten föddes åtta kattungar! Tyvärr kom inte moderkakorna ut lika lätt som barna, så det blev två vändor till vår veterinär för att få hjälp med att få ut dem. Men åtta fina, stora birmabarn kom till världen, fem flickor och tre pojkar. De två mammorna delar på vårdnaden, det bara kryllar av barn i bolådan.


I Östersund gick det alldeles fantastiskt bra för våra katter; Fancy blev BIS-kastrat bägge dagarna, After Eight blev BIS-ungdjur bägge dagarna, UFO blev BIS-veteran bägge dagarna samt också NOM som kastrat (både lördag och söndag). Dessutom hade jag sällskap med Maria Bäcklund, Sjumilaskogens, som hade bägge sina katter, Tingel och Candy, i panel på lördag samt Tingel även på söndag. Så det var en helt fantastisk helg!!!


Dessutom träffade vi ett stort gäng av gamla och nyare vänner, från norra Sverige och Norge. Vi bodde på ett trevligt hotell mitt i stan, var ute och åt tillsammans och pratade oavbrutet i två dagar.
Väl hemma igen kom man snabbt ner på jorden, Kapri hade ingen mjölk efter akutkastreringen så det blev till att mata, då StorSaga inte kunde föda alla åtta själv, fast hon gjorde så gott hon kunde. Men på denna bild ser hon lätt förtvivlad ut, det bara kryllar av barn runt omkring henne!
Så kattungematning och arbete gick i varann under några dagar, vi blev bara tröttare och tröttare.

På tisdag rymde Nickan!!! På torsdag plockade vi ner henne från en gran uppe i skogen!! Då hade vi både hunnit polisanmäla, ringa Djurens Vänner samt sätta upp lappar i hela vårt bostadsområde. Ulf gick sedan på jakt efter stället där hon kunde smita ut, så nu är Nickan inne!!

På torsdag satt jag och klappade Pundis på magen, hon vältrade över på rygg och bara njöt. Då ser jag att hon har en fosterblåsa som syns, alltså har hennes förlossning satt igång. Två timmar senare var hennes första kattunge ute, den föddes med rumpan först. Hon kämpade och jobbade,
och jag var helt övertygad om att den skulle dö, då en tass åkte ut och in ett bra tag. Men till slut var den ute, lite matt och tilltufsad men full av liv.

Sedan hände ingenting...och ingenting...och ingenting...
Ulf och jag vakade växelvis under natten, Pundis låg nöjd och glad med sin lilla bebis och tyckte det var så trevligt att dela vårdnad med oss. Vi var svimfärdiga av trötthet, ville bara gå och sova, och inga mera bebisar kom ut! Men det var fullt liv i magen.
På morgonen ringde jag till djursjukhuset för lite råd och dåd. Vi ville också åka in för att röntga och ultraljuda Pundis, så vi visste om det var levande ungar i magen och hur de låg. Vi fick tid kl 16 samma dag, och under hela dagen gick vi och tittade och kände på den nöjda mamman om hon inte hade sammandragningar, men inte! Så kl 16 var vi på djursjukhuset, hon röntgades och vi fick veta att hon hade två ungar kvar som låg högt upp. Nu hade det gått nästan 1 dygn sen första ungen kom ut, och vi fick rådet att "plocka ut" dem. Så efter mycket vånda bestämde vi oss - "OK, ta ut dem".

Ett par timmar senare åker vi hem med tre birmabarn samt groggy mamma.
Det var inte lätt att ställas inför det beslutet, men med tanke på att det var helg, och det innebar 16 mil till närmsta djursjukhus om vi skulle behöva åka senare under helgen. Dessutom, skulle ungarna klara sig då om det dröjde ytterligare ett eller två dygn innan de kom ut?


Det som kändes bra var ju att hon ändå födde fram första ungen utan problem.
Så nu har vi tre birmabarn till, två st som är vad vi kallar "skära grisar", dvs vitare än vita.

Egentligen skall ju denna dagbok handla om Kakans barn, fast denna gång blev det mycket annat. Men vi har ändå hunnit med att ta bilder på de stora barna, de är ju redan 7 veckor. Tänk vad tiden går fort!!! De är såååå söta, äter torrfoder jättebra och delar på sovplatser och leksaker. Affe (After Eight) är så rolig, han försöker smyga sig in i "de fyras gäng", både då det gäller lek samt att dia på mamma Kakan. Det ser ju nästan oanständigt ut med den stora kattungen som också försöker få sig en liten slurk av Kakan.

På kattungesidan finns nu också bilder av 7-veckorskullen, de små är ännu allt för små (och lika) för att det skall vara någon idé att fota dem. Men en mycket okvalificerad gissning är att Kapri har fyra tabbybarn, två honor och två hanar. StorSaga har två bruna och två blå, tre honor och en hane. .


Backpacker, blåmaskad hane, i stort perfekta markeringar


Backstreet Boy, blåmaskad hane med väldigt fina markeringar


Blow up!, brunmaskad hane, alldeles för låg i sina markeringar men väldigt söt

Backyard Babe, lilamaskad hona, saknar troligtvis en bakkil.